I bland hatar jag Sverige så innerligt

Debatterna rasar på om tacksamheten för att befinna sig i Sverige och varför vi inte borde fira nationaldagen.

Kungafamiljen har fått så mycket exponering genom bröllop och barnfödsel att det räcker och blir över för resterande delen av 2015. Snart kommer vi bombaderas med allsång på skansen drama om Petra och om tittarstormar hit och dit.

Varför hatar jag då Sverige? Någonstans i alla dessa rubriker så lever Svensson i någon slags limbo om de får vara stolta svenskar eller ej? Kungafamiljen blir ett slags metadon för massorna.

Estelle ju så gullig! Jag gissar att klanen Bernadotte tvingades sitta i folkdräkter igen på nationaldagen och le slött in i kamerorna och att några artister drog några låtar. Tror jag råkade bläddra förbi det hela av misstag när jag skulle hitta något bättre att titta på, antagligen guldgrävare i Alaska. I Metro har de två artiklar över att inte fira nationaldagen med argument som vi blev av med långledigheten vid pingst och vi vet inte vad vi firar. Att vifta med flaggor är inte Svenskt och känns lite sådär sunk-rasistiskt. Mitt i allt detta så skriver Samar Al Naher en väldigt intressant text om att Sverige borde be hennes familj om ursäkt för den asylprocess som de fick genomlida.

Tobias Billström kastar sig i debatten med snack om en tacksamhets princip för att hennes familj räddades av Sverige och han har ju lite rätt men ändå så fel fel fel. Det är en tacksamhet vi alla borde ha för att vi inte kommer från de där andra länderna som folk flyr ifrån. När du hoppar på en överfull båt på väg över medelhavet så gissar jag att du har en god anledning att ta dig dit du är på väg.

Samar Al Naher har helt rätt i sin text för det handlar aldrig om att hon är otacksam bara att processen var väldigt jobbig och tog mycket på hennes familjs psyke. Tänk att få fly från ett land där galenskap och krig härjar fritt och du lyckas fly till ett land som Sverige. Nu är du väl säker? Nope nu skall landet Sverige utreda i ett par år om du får stanna eller ej. Måste vara som att sitta på en gummiflotte med hajar simmandes runt samtidigt som helikoptern måste fundera några år om den skall fira ned repstegen och flyga dig till säkerheten. Stanna där vi återkommer strax med ett diplom.

Sedan har vi problematiken vad Svenskhet innebär. Kan vi vifta med flaggor kan vi vara stolta? Kommer invandrarna och nysvenskarna ta illa upp? Någonstans är det här det faller för mig och landets stolthet är kidnappad mot lösen av högern och vänstern. Vem gillar Sverige? SD gör det! Vem ogillar Sverige? Vänstern som kastar runt skällsordet rasist så ofta att det snart saknar innebörd.. Det är intressant att se hur andragenerations invandrare viftar med sina flaggor från sina forna hemländers flaggor när de tar studenten. Det är ju trots allt ett land som de flytt ifrån och likväl bär de landets flaggor med stolthet. Varför kan vi inte alla känna likadant?

Hur kan man bygga ett härligt land där alla känner stolthet för vad vårt lilla land har åstadkommit i världen? Att få känna sig nöjd över att Sverige gör vad de kan för att synas och höras genom att hela tiden visa att vi är ett föregångsland, vi försöker i alla fall. Istället för att bygga ett land där vi är stolta över vad vi har så skäms vi. Hur skall andra människor kunna gå med i den gemenskapen när vi själva inte vill vara med i den åtminstone inte öppet. När denna gemenskap ändå ifrågasätts med konstiga definitioner av vad svenskhet är? Måste det vara blonda ungar med blå ögon eller kan det vara en nyanländ familj som är överlyckliga av att finna säkerhet i ett nytt spännande land.

Som vanligt kör vi med lagom varianten och är stolta när tillfälle ges, vid idrottsevenemang och när kungafamiljen ler mot kamerorna och vi kan prata om hur söt Estelle är när hon ÄN EN GÅNG stal showen.

Det är vid sådana tillfällen jag hatar att vara svensk och jag skäms. Vi behöver inte ett gäng från den avdankande aristokration och lite allsång från Skansen för att känna oss stolta. Stoltheten handlar inte om hur svensk du är för att du råkade födas i ett relativt tryggt och säkert land. Det handlar om något större som att vi kan stå för de värderingar som Sverige representerar utåt. Ja till religionsfrihet och ja till rättigheter för HBT människor och en massa andra positiva saker som Sverige gör. Om vi skall kunna bygga ett land tillsammans i dessa tider så måste de infödda kunna få känna stolthet för sin kultur och historia som alla andra har. Nya medborgare skall få sin chans att få gå med i gemenskapen med sin stolthet från deras bakgrund och deras nya liv i Sverige. När vi försöker se ned på vår identitet och vår kultur ses som trivial och intetsägande så är det endast extrem högern som gynnas. Det är naivt som fan men Svenskhetsdebatten måste tas från höger och vänstern och handla om så mycket mer än kungafamiljen och Skansen. Det måste handla om gemenskap och stolthet inte skam och segregation.

Flum upphör!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s