Vem fan är jag egentligen?

Jag balanserar ofta på ett rakblad mellan vänster och höger. Det kan vara svårt att orientera sig när man tycker så olika i de problem som samhället utsätts för varje dag.

Jag är icke troende och ser religiöst förtryck som en av de största farorna för ett upplyst samhälle. Givetvis skall folk få ha sina religioner men det kan aldrig accepteras att kön och HBT frågor skall kränkas pga av dammiga religiösa texter.

Vi har alla ett ansvar att skydda det samhället som vi lever i. Att inse att våra rättigheter är något av det bästa som vi har men inte glömma våra skyldigheter.

Jag är trött på den ständiga kamp som sker mellan högern och vänstern. Vi delas ofta in i ja och nej läger där problem sällan löses utan bara diskuteras utan att det händer något. Vi behöver bostäder BYGG. Vi behöver bättre integration och hur skall vi lösa detta? Löser vi det med att begränsa invandringen eller öppna våra gränser?

Vad kan vi göra för att få nyanlända att få mer än bara en förläggning att bo på?

Utanförskapet bildar ilska och hat i förorterna vad kan vi göra åt detta? Behövs det mer resurser eller vi kanske kollektivt behöver vara där och visa att det finns möjligheter om man bara vill och kan få chansen.

Jag har känt detta utanförskap och hat på nära håll och det är lätt att ge efter för fördomar och skaka på huvudet utan att se helheten.

Dock diskuteras denna problematik sällan och det är viktigt att alla åsikter bör få framföras så länge det leder mot en lösning som innebär en förbättring för de människor som varje dag kämpar för att finna sin plats.

Jag ser partier som proklamerar om mångkulturen som bor i de finaste områden och människor som är rädda för mångkulturen som inte ens har fått uppleva den. Att prata och skriva ord på papper är en sak men att skrida till handling är en annan och göra något. Vad gör du själv? Vad kan jag göra? Jag har ingen aning men jag hade gärna gjort något om det fanns en vettig röst att lyssna på.

Jag har bott fem år i en socialistisk feministisk korridor och sett hur små grupper kämpar för mänskliga rättigheter men samtidigt skrämt bort de vanliga människorna. Våld och aktioner som är aggressiva och i grund odemokratiska.

Jag förstår deras frustration av att inget händer och att inga andra än dem själva förstår vad de kämpar för.

Jämställdheten behöver inga manshatande feminister som ensamma skall vinna kampen genom att skriva hur sjuka i huvudet män är. Agitationen behövs men på ett sätt att gemene person blir så förbannad att man vill ha en förändring nu.

Att utesluta en massa personer och skrämma bort dem från att agera kan aldrig vara en hållbar lösning.

Det är det som min frustration mynnar ut till. Varje dag balanserar jag mellan höger och vänster. Det är inte lätt att inte hitta sitt fack men ibland behövs det folk som kan stå på båda sidorna. Att inte bara vara för eller emot utan en person som kan granska problemet från olika vinklar och komma fram till en hållbar lösning. Debatt klimatet stagnerar utvecklingen och inget händer. Många drabbas inte av det, de går till sina jobb och kanske störs av tiggaren som sitter utanför Ica.

De ser inte invandraren som sökt 150 lägenheter och lika många jobb och som anklagas av högern för att leva på bidrag och vara lat. De bor ju i ett välkomnande samhälle. De möter inte den unga invandrarkillen som är arg och besviken och som inte känner tacksamheten för att ha räddats undan krig när han sedan flera år har bott på en överfull förläggning där kapitalister tjänar grymma pengar. De ser inte hellre hur han senare går i en skola utan andra svenskar där han inte får lära sig språket och få sin chans att lyckas i samhället. De ser inte de unga invandrar tjejerna som får möta den stora delen av föraktet för att man tydligt kan se vilken religions tillhörighet de har.

Folket skakar på huvudet av stenkastningar och kravaller och dödsskjutningar i Malmö/Stockholm/Göteborg utan att förstå.

Det finns fantastiska eldsjälar om gör mycket och om vi ger dem chansen så kan det hända saker och vi kan bilda ett samhälle där alla finner sin plats. Naivt kan tyckas men jag kan leva med det, å andra sidan löser man sällan problem med en för eller emot attityd.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s