Så dags för en nio dagars kur…Dags för beach 2015

Jag har varit överviktig sedan min knäskada 2000.

Under lång tid har jag med olika resultat försökt råda bot på det.  Att skjuta upp saker och ting till morgondagen har blivit som ett mantra för mig. Det är inte alltid lätt att erkänna för sig själv att man är på väg mot helt fel väg när det gäller ens hälsa. Socker och kolhydrater har länge regerat min vardag. För ett par år sedan blev jag av med 30 kg och fann dem igen ett par år senare. Jag har alltid haft lätt för mig att lägga på vikt och det är fan inte en bra egenskap. Länge gav jag upp och sket i vilket. Det har även aktivt hindrat mig från att vilja hitta kärleken samt söka mig in till Polisen/Militären.

Någonstans så måste man erkänna för sig själv att man har ett problem. Att ändra vanor är något av det svåraste som finns. Speciellt när det handlar om vad man stoppar i flabben. Felet kan inte skyllas på någon annan än mig själv.

Insikten om ens kropp måste komma ifrån en själv åtminstone när det gäller mig. När familj och vänner samt partners har påpekat det så har jag blivit arg och irriterad. Någonstans så ser jag mig inte som tjock och det var väl någon slags förnekelse.

Varje dag är en kamp för att inte ge efter för alla frestelser och lättja. Jag tog beslutet att ta hjälp av en sköterska och det har varit viktigt. Ett år senare så har jag rört mig +- 0. Jag kan skylla på jobbet och en massa annat men i slutändan så vet jag vad felet är. Jag tar nu valet att ta en 9 dagars kur för att röra mig nedåt och få den viktiga motivation som jag behöver.

Livet kommer alltid vara fyllt av lockelser och det är så förbannat svårt att inte ge efter. Det kommer alltid ske en fest eller ett grabbhäng där de onyttiga elementen dyker upp. Jag är grymt tacksam för att mina gener är starka när det gäller min tolerans mot att bli beroende av alkohol. En alkoholist skall undvika spriten och många klarar det med en dag i taget mantrat…Vad gör man när man ständigt lockas?

En påse godis en pizza och det går åt helvete. Man vill ha en bra lösning men vill eller orkar inte träna som en galning. Att skriva om detta är något som inte är lätt, det tär på psyket att komma till den insikten att nu får det vara nog.

Man skäms för att det gick så långt och jag kan bli jävligt irriterad när folk vill klappa en på magen och kallar en för tjockis. Att förbättras som människa både mentalt och psykiskt är en utmaning och något som vi alla bör sträva efter.

Att stagnera och inte vilja ändra på sig är en fälla som jag alltför många gånger fastnat i. Jag vill inte ha din sympati eller medlidande. En lätt knuff i rätt riktning eller uppmuntring om ens det. Vissa problem måste tacklas av en själv och stöd från andra som vet. Jag försöker och skall lyckas men vägen dit är längre än vad jag någonsin hade vågat drömma om.

Det jag har blivit är inte vad jag är och det skall inte bli en definition av mig som person. Så om någon är sugen på att ta tag i sitt liv och hälsa så haka på, jag väntar på vägen någonstans mot mina mål. Jag skall inte bli trådsmal det är inte den jag är. Jag är som mitt namn en Björn som skall ha massa men mer muskler än fett. Önska mig lycka till ty jag vill fan inte fortsätta åt fel håll längre.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s