Abstinens! och gnälliga ungdomar inom science fiction.

Jag har abstinens efter en riktigt bra science fiction serie. Visst det har funnits en hel del ok serier som Falling skies, Continuum, Terra Nova, Revolution och Defiance mfl. Problemet är med dessa serier är att de inte riktigt har Cowbell status. De är lite som metadon, de hjälper för stunden men tillfredsställer inte behovet. Det kan bero på den mall som många av dessa serier har speciellt Falling skies och Terra Nova. Det utspelar sig i en häftig och skrämmande framtidsvärld.

I soffan sitter jag och tänker: Oj oj oj detta kommer bli bra. Huvudkaraktären verkar spännande och premissen cool, sen kommer skiten. Huvudkaraktären har en kärnfamilj och hen har visst lagt all krut på karriären och givetvis har hen gnälliga tonårsungar. Är inte detta bra? Behöver inte genren trovärdiga familjedramer? Nej! det behövs inte. Världen håller på att gå åt helvete, livsfarliga utomjordiska varelser samlar ihop människor och använder dem som en juicebox. Vad gör huvudkaraktärens unge? Gnäll gnäll gnäll osv. Varför får jag inte göra som jag vill? Varför jobbade du så mycket innan detta hände? Denna tendens genomsyrar många genres och den känns lika illa vart den än uppenbarar sig. The Walking dead sköter detta väldigt förnämligt dock..

För det mesta så det som tarvlig utfyllnad och pinsamma försök att ge djup till karaktärerna. 24 med Keith Sutherland plågades ofta av sådan utfyllnad. Jack Bauer måste hindra terroristerna från att spränga en smutsig sovjetbomb den enda person som kan ge nästa ledtråd blev skjuten och han förblöder på marken. Bauer skjuter ihjäl fyra män och skriker nooooo! Han börjar göra förstahjälpen och klockan börjar ticka bara tre timmar kvar. De klipper över till någon annan familj. Här ser vi nu hur en familj bråkar runt matbordet för att pappan missar barnens match i skolan. Zzzzzzzzz Klart att man vill se konflikter, karaktärsutveckling och allt annat spännande men jag slipper fan se gnälliga tonåringar. Om framtiden säger mig något så är det att ungen kommer gnälla lika mycket när hans familj tvingas flytta till landet som till Jupiters andra måne.

Filmen Outland med Sean Connery från 1981 har en underbar lösning på detta. Han blir stationerad på månen Io som sheriff. Hans familj följer med men lämnar honom. Han får ett meddelande från sin fru. Vi orkar inte mer vi förtjänar ett bättre liv än att vara här med dig på denna hemska plats. Detta tynger hans karaktär Marshall William T. O’Niel och det får konsekvenser i hans agerande. Hade detta gjorts idag hade så hade vi fått lyssna på en massa utfyllnad som gett samma resultat men irriterat tittaren istället. Vad vill jag då ha i en serie? Självklart saknar jag de stora serierna som Babylon 5, Battlestar galactica och Firefly. Där fanns konflikter och karaktärsutveckling som visade på att karaktärer inte alltid var perfekta och ofta drevs av småaktiga saker.Dock så älskade man dem eller avskydde dem. Gemensamt var att man trots allt accepterade dem för vad de var. Dessa serier klarade av detta utan att ha en gnällig tonåring genom hela serien. Dock hade Battlestar galactica 1978-1979 den lilla störiga ungen Boxey som alltid gjorde tvärtom och satte sig i alla möjliga rädda Joppe situationer. Vill folk se på gnälliga ungdomar så rekommenderar jag kanalen Mtv.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s